Tillfälligt mörker
Av: Fatima Drott Evig känns natten, som pågår i dagar. Minns knappt dagens ljus. Väntar ändå. Hör till vintern, att snön ljusar upp tillvaron, som täcks av årstidens mörka himmel. Kyla, snö och mörker, har tagit över världen. Allt annat är minnen, som ständigt blir svagare. Trots det glömmer jag inte bort ljuset som väntar på andra sidan av natten. Spelar ingen roll att ljuset inte är här, just nu, när jag vet att det kommer återvända. Behöver inte höra fåglarna kvittra för att veta att det kommer bli vår igen. Eller närvara när doften av is övergår till grönskans alla nyanser. För jag vet, att inget, varar för evigt. Tillfälligt är allt, även mörkret som döljer hoppet, begravt på bottnen av Pandoras låda.
0 Comments
Kall av sorg
Av: Fatima Drott Döda mitt hjärta. Har fått nog av sorg. Luften känns tung, mot min kropp. Tycker mitt skelett, har blivit till is. Hör det ibland knastra, som om det bryts itu. Förblir ändå kvar till synes hel enligt världen. Falskt känns allt. Ser allt som drömmar. Ständigt växlande mellan solida föremål, dimma och hallucinationer. Bilder av människor, föremål och miljöer, är allt som finns kvar, av vad jag förlorat. Tvingar mig själv att ta en tugga av det syrliga äpplet vars smak är svag på grunden av känslorna som ständigt kväver mig. Doften jag känner är en frisk vinternatt. Vet däremot inte om den är från min omgivning eller från mitt inre. Oavsett så förblir luften tung och allt som är jag, kallt av sorg. Motivation för argumentation
Av: Fatima Drott Vi drömmer om rätten att få vara oss själva. Vi drömmer om rätten att bli accepterade. Vi drömmer om rätten, att leva efter våra värderingar. Ibland tycks det omöjligt då vi är olika. Vad som funkar för mig, är ingen lösning för dig. Kan sitta med alla svar, för mitt liv, utan en enda insikt, som kan hjälpa dig. Tror ändå det är värt att argumentera, bråka och inte vara överens. Det gäller däremot att komma ihåg vad som är viktigt. Argumentationer är för att hitta lösningar som funkar för oss involverade. Poängen är att lyssna, övertala och kompromissa. Olikheter måste få komma fram. Annars tvingas vi leva under en fasad dikterad till oss. Tvingade till att vara mindre än vi är. Förtryck främjar missnöje som bildar en tillvaro, där vi skyller på varandra. Att kasta stenar är lätt. Svårare är det att lyssna till sina motståndare. Till den graden att vi förstår deras varför. Anledningen bakom deras motivation. Orsaken till allt, som sagts och gjorts, från deras sida. Vill övertala dig, att bråk är värda att ha. Då de handlar om våra personliga gränser och vad vi vill ha från världen och varandra. Endast genom konfrontation kan vi sedan kompromissa. Värderingar behöver vägas mot varandra för att det ska bli rätt i varje situation. Acceptans är endast möjligt, när vi känner oss trygga med att vara oss själva. Skenbar fred
Av: Fatima Drott Vill inte gå med på en fred, som kostar mig allt, jag är, bortom min mänskliga kropp. Skulle vara ett falskt liv. En evig lögn, om vad som är acceptabelt. Tänker inte gå med på mer förtryck. Sett vad det gjort, med andra samhällen, här, i världen och genom historien. Du behöver inte tro mig. Jag försöker endast hävda, att det är här, jag drar min absoluta gräns. Ser hur folk kryper in i sig själva, rädda för att andas. Allt som hörs, är tystnad, skrik och falska skratt, om vartannat. Känner mina ord, fastna i halsen. Alla tårar, jag inte längre kan fälla, existerar som en klump, i min strupe. Nästan helt täcker den min andningsväg. Ändå kan jag stundtals känna doften av kol, lik och förfall, som tagit över mitt hem och allt, jag förut kände till. Om jag får i mig något i denna miljö, smakar det alltid bränt och jag tvingas svälja syran som vill komma upp från min mage, till följd. Velar ständigt mellan att ge upp eller att kämpa in i det sista. Inte för att de är totala motsatser. När att kämpa kan likställas med att möta min död. Alternativen förblir. Valet mellan att bokstavligen dö eller att offra allt jag är och därmed vara ett vandrande lik för en skenbar fred, som stannar vid samhällets yta. Magical peace
By: Fatima Drott Do you truly believe, no one asked for peace, before you? Have made that wish come true for others, thru the ages. Mostly just locally and for their lifetime. Afterwards when I don´t force peace, life returns to what’s normal. Which means wars. To break free, from total oppression. For the easiest way to have peace is just a lack of war. To just allow one kind of opinion to be expressed by the people. It´s like a field with just one kind of crop. If it gets infected it ruins the entire harvest. Society is like that to. Diversity of opinions makes for a stronger whole as long as the individuals can work together. But that is seldom the human solution. Instead, people demand immediate results like the whish you made. Or simple solutions like paying for a loaf of bread. You can’t taste victory, without working for it. And true peace, is only possible, as long as everyone works for solutions addressing every issue. So, ask for peace, from a magical genie like me, but know it will never mean forever. Of all trades
By: Fatima Drott Used to feel useless just because I couldn’t find or choose one talent to focus my all into. Instead, I felt myself drifting among possibilities never reaching the highest point of anything. Instead, I was constantly just one step away from the master of the current subject. Always amongst the good ones but never the best at what I did. Still, I could never choose just one thing to spend my time and life perfecting. At least not for long. Need variations to not dry out my soul. So, I drifted from project-to-project learning as I went. Others around me told me to abandon my dreams. That I couldn’t get anywhere without making a choice and abandon everything else. Preferably to choose something based upon the natural sciences, which I am good at. Uncaring that what I truly had was the ability to understand, what others already had figured out. My ability to reach further in those fields would always be dependent upon others. Not so, when it comes to the arts and my ability to reach beyond what already exists. So, I may be closer to a” Jack of all trades master of none” as the saying goes but let us not forget the continuation” though oftentimes better than master of one”. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|