Skenbar fred
Av: Fatima Drott Vill inte gå med på en fred, som kostar mig allt, jag är, bortom min mänskliga kropp. Skulle vara ett falskt liv. En evig lögn, om vad som är acceptabelt. Tänker inte gå med på mer förtryck. Sett vad det gjort, med andra samhällen, här, i världen och genom historien. Du behöver inte tro mig. Jag försöker endast hävda, att det är här, jag drar min absoluta gräns. Ser hur folk kryper in i sig själva, rädda för att andas. Allt som hörs, är tystnad, skrik och falska skratt, om vartannat. Känner mina ord, fastna i halsen. Alla tårar, jag inte längre kan fälla, existerar som en klump, i min strupe. Nästan helt täcker den min andningsväg. Ändå kan jag stundtals känna doften av kol, lik och förfall, som tagit över mitt hem och allt, jag förut kände till. Om jag får i mig något i denna miljö, smakar det alltid bränt och jag tvingas svälja syran som vill komma upp från min mage, till följd. Velar ständigt mellan att ge upp eller att kämpa in i det sista. Inte för att de är totala motsatser. När att kämpa kan likställas med att möta min död. Alternativen förblir. Valet mellan att bokstavligen dö eller att offra allt jag är och därmed vara ett vandrande lik för en skenbar fred, som stannar vid samhällets yta.
0 Comments
Leave a Reply. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|