Krukväxten
Av: Fatima Drott Lådan jag placerades i som barn begränsar hur jag kan växa. Har inte oändligt med utrymme för att bre ut mina rötter. Något som påverkar hur jag kan växa ovanför jorden jag planterades i. Balans och styrka berövas mig. När jag känner väggarna som omsluter. Blir tvingad till att slingra mina rötter runt varandra. Till den grad att jag kväver mig själv. Berövas förmågan att ta in både vätska och föda. Näringen, som är berikat vatten med spårämnen som bland annat jod. Likna smaken mer vid salt om du vill. Ty oavsett får jag in mindre än vad som bör vara fallet. Så min tillväxt förblir stympad. Samtidigt som jag sträcker mina blad mot skyn i en förhoppning om att kunna andas in andra dofter än myllan jag planterades i. Tyngden jag bär på blir ständigt svårare att hålla uppe, då min bas förblir för svag. Hör min odlare prata om att göra sig av med mig, som om jag saknar verklig betydelse. Trots erkännande att omplantering har möjlighet att rädda mig. Vill inte lyssna till dessa planer och än mindre uppleva dem. Har dessvärre ingen röst att göra mig hörd med till människan som fördömt mig. Individen som gav fröet jag var en chans. Personen som tidigare gett mig näring. Det närmaste jag har till en erkänd förälder. Jag är barnet som vill skrika; ”Se mig! Titta på mina gröna blad fulla utav liv. Hjälp mig, att bära upp mina grenar, så att jag inte välter, med min kruka. För att inte nämna mina vita knippor av blommor som ständigt liknar miniatyrbuketter.” Ohörd blir dessvärre min vädjan. Önskningen om att få ha mer tid i världen. Begränsad som jag är utav andra som missunnar mig rätten att få bli allt jag har möjlighet till.
0 Comments
Levande historia
Av: Fatima Drott De rev sönder historieböckerna. I försök att ändra vår sanning. Men jag minns vad som stod mellan raderna. Förtrycket som aldrig var uttalat. I stället förväntades vi leva efter obegripliga regler utan logik bortanför att göra oss mindre. Men min själ är stor och dess vingar når runt hela världen. Vet inte varför det är fallet. Har bara alltid varit på det viset. Skyddar vad jag kan, från erövrares händer. Giriga människor som ser oss alla som spelpjäser. Kan ibland känna deras förakt likt is i mitt blod. Kyla som tär, förgör och begraver, vad helst det kommer åt. Tvingas svälja mina salta tårar var gång de vinner strider emot vår frihet. Vet inte hur mycket längre jag orkar fortsätta. Känns som om alla andra har gett upp, då de pratar i viskningar om hur oviktig frihet är bara det går att leva ett drägligt liv. Undrar hur de kan tänka sig att ge upp dofterna av frihet, frisk luft och en värld renad med regn. Ser endast jag hur vi går i våra förfäders fotspår? Hur om vi ger oss, vi endast kommer förlora mer? Sett liknande händelser varit beskrivna i förstörda historieböcker. Ord som målat upp, vad vi erfar, just nu. Being yourself
By: Fatima Drott You are one in an eight-billion-world. I know no one else like you. Being in your company makes any day better. Because you always put a smile on my face. Just by being yourself. You are one in an eight-billion-world. Someone totally unique with a perspective worth listening to. So, know that you are the best person at being yourself, and that in this, no one can compare. You are one in an eight-billion-world. Something everyone can claim, just by numbers. But not all are able to enrich the world by just being themselves. A truth you should know, I notice all the time, when being in your amazing company. Inför mig själv
Av: Fatima Drott Jag byggde mig en bro för mina drömmar. Hade tröttnat på att se dem flyta eller drunkna i livets vatten. Händelser och avundsjuka tenderar nämligen att kasta stenar på allt som blivit synliggjort i världen. Speciellt när det rör sig om ambitiösa aspirationer. Vill inte ge upp utan att försöka nå mina drömmars mål. Tycker det är att överge poängen med att leva. Ser ingen poäng med att endast existera medan jag ensam förblir mindre av en bråkdel av jordens rådande existens. Så därför tar jag dagen som den kommer efter bästa förmåga. Medveten om att varje stund kan vara min sista. Även om mitt slut fortfarande känns avlägset. Vägrar nämligen att inte kunna försvara mig själv inför den version av mitt jag som existerar imorgon och som kommer ta över mitt liv. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|