Gynnsamt
Av: Fatima Drott Varmt är hjärtat, trots kylan. Det behöver inte tina, för att ge plats. Du är redan välkommen. Ett hem går att finna här. Allt som behövs, är att våga. Förstår att det är svårt. Världen har svikit dig förut. Hänsynslöst grym kan världen vara. Samtidigt är det ingen hemlighet, att världen är otroligt mycket mer, än en grym läromästare. Hon är modern som alltid är där. Fadern som alltid har mer kunskap att ge. Vännen i alla sina former, förmår världen att vara. Ljus och mörker är två sidor av samma mynt. Och dagen kan vara lika lång som den eviga natten. Glädje och sorg går hand i hand. För livet är en väv av mer än sina motsatser. Möjligheterna är alltid många fler, än vi lyckas se. Ge det bara tid, och se tankar, idéer och lösningar, komma upp som maskrosor, genom asfalten. Hör fåglarnas kvittrande och vet att de inte är ensamma om att kunna flyga. Frihet tillhör oss alla, även när allt vi tycks ha, är tankar och minuter. Är lätt att hata alla ideals motsatser. Trots att det är genom dem vi lyckats uppskatta allting annat. Personligen behöver du inte vara med om alla svårigheter. Vad som krävs är endast att du känner till deras existens. Grunden för att kunna uppskatta vad världen verkligen gett dig. Och även om allt, har varit problematiskt, utmanande och oövervinnligt, lita på, att det är en chans att utvecklas. Likt möjligheten att smaka brödet efter degen jäst och tillagats. Ibland tar det bara tid, tills vi kan nå, ett gynnsamt resultat.
0 Comments
Förändrad omgivning
Av: Fatima Drott Doften av avgaser omger oss, och du anser det normalt. Jag minns fortfarande skogen av träd, grönskan som kunde tränga sig igenom asfalt. Doften av dagg, gräs och vilda blommor. Ljudet av fiskmåsar är ljudet som tillhör både mitt förflutna och vårt nu. Mycket för att de trivs bland soporna som omger oss. Inte för att du ser hur fel den bilden verkligen är. Du är inte gammal nog, för att minnas något annat. Personligen känner jag bristen av liv som omger mig. Luften har blivit hård, kvav, och att andas kommer ständigt med smaken av damm. Nej, vad som omger oss, är allt annat än normalt. Det onda jaget
Av: Fatima Drott Jag är allt du inte vågar vara. Djupet och mörkret du inte törs erkänna. Långt mer än spegelbilden du vill få ner mig till. Ditt ansikte tillhör mig, lika mycket som det tillhört dig. Det är dags för världen att få smaka, på sin egen bittra medicin. För hämnden, du aldrig vågade ta, kommer att bli min. Du ska få höra, hur alla ber om förlåtelse, bara för att jag, tagit över ditt patetiska liv. Din tur att känna, hur det är att vara det bundna medvetandet. Din tur att kvävas, av valen jag gör. Din tur att pressas samman, till mindre än en viskning. Jag hatar vad du gjort mig till. Bilden du skapade åt världen. Klarar inte av att se mitt ansikte längre. Inte när allt jag ser är dig. Hatar att du fortfarande är en del av mig. Att jag måste förgöra mig själv, för att utplåna dig. Vad jag än gör, känns det som om jag förlorat. Spåren av vad du gjort, omringar mig. Rädslan i mina vänners ögon, är pilar av skam som träffar och svider. Beviset på att jag inte var snabb nog, att vinna tillbaka makten över min kropp. Bitter är segern, på min tunga. Till den grad att jag stundtals önskar, att jag misslyckades. Samtidigt vill jag inte föreställa mig, hur mycket mer, du hade förstört. Kan fortfarande höra din vilja som ett evigt tjat mellan mina skallben. Det är som om nu när du haft chansen att styra vårt agerande, så är du mer, än en viskning. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|