Upplevd press
Av: Fatima Drott Ögon sveper över världen. Stora som solen. De har åsikter om allt. Vet inte vem de tillhör. Känner endast deras dömande blick borra sig in i mig. Vill låtsas som om jag inget märker. Att ögonen är mindre verkliga än mina minnen. Lyckas inte ljuga inför mig själv. Vet för väl hur jag format mina egna tankar. Lyssnar nämligen ständigt till min hjärnas viskningar, skrik och allt däremellan. Åsikter från andra har vävt sig in i samtalen som försiggår i mitt huvud. Försöker andas in frisk luft. I stället fångar mina lungor endast in mer avgaser. Doften känns smutsig och kvävande. Likt ånga eller rök som lägger sig som ett lock. Upplever hur min andning blir hämmad. Nästintill som om det existerar en enorm hand som jobbar med att kväva mig. Vet inte varifrån pressen verkligen kommer. Om den är verklig eller endast inbillning. En konsekvens av att bli bedömd, eller att jag är fast i en illusion av att inte räcka till inför andra.
0 Comments
Jörmungand
Av: Fatima Drott Jag är ormen som omsluter världen. Fångat är allt mellan min kropps muskler. Lindad som jag är runt hela jorden. Jag når alla i en evig kram, som för deras korta liv, upplevs utan både början och slut. I havet lever jag undangömd, då jag gillar att få vara ifred. Plus att jag vet att människor ser mig som ett monster. Ohjälpt av min storlek och hur jag bokstavligen är kallblodig. Skulle kanske inte brytt mig om de var färre. Samtidigt valde jag att undvika dem, långt innan de blev så här pass många. Tror det var de gamla fördomarna som främst störde mig. De gamla fornnordiska myterna som asadyrkarna såg som sin sanning. Knappt någon frågade om mitt perspektiv. Inte för att jag kan ge dem ett begripligt svar. Ty även om jag förstår alla språk, kan jag inte yttra rätt läten för att prata. I stället väser jag som en orm förväntas göra och vad som ibland kan tolkas, är endast viskningar i vinden, uppfattade som mer verkliga än mig. Dömande jag
Av: Fatima Drott Dömer mig själv, för allt jag inte gör. Glömmer allt jag faktiskt gjort. Gömmer vad som inte duger. Kvar blir endast bråkdelar. Det lilla att vara stolt över. Gömmer mig bakom bedrifter. Glömmer bort vardagarnas sysslor. Dömer mig själv, för alla fel jag gjort. Ty jag vet min potential. Förmågorna jag besitter. Dömer mig själv, för den jag är. Glömmer bort att jag är skapad av mer, än min vilja. Gömmer sanningen från mig själv. Vill inte inse, mina möjligheters gränser. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|