Ignorerad betraktare
Av: Fatima Drott Undrar varför alla vill visa upp sig för mig. De stannar alltid till och försöker genast förändra något. Från lösa hårstrån till dammiga skor. Vet inte vem de försöker imponera. Är i alla fall inte mig. För trots att de kan glo i timmar, är det aldrig mig de ser. I deras värld är de ensamma, och jag långt ifrån en betraktare. Men bortanför deras illusioner ser jag allt. Jag ser folks toppar och dalar. Hör deras hybris om att de är vackrast och att ingen kan mäta sig med dem. Plus självhatet om allt från skönhetsfläckar till övertygelsen att ingen någonsin kommer tycka att de duger. Vissa kladdar på min yta med flottiga fingrar. Andra blir tvungna att rengöra mig med glasputs som doftar av citron. Oavsett så är det endast jag som har sofistikerad klass och smak för det sköna. Är nämligen spegeln, alla vill visa upp sig inför.
0 Comments
Min värld
Av: Fatima Drott Vaknade upp från mitt liv. Drömmen jag trodde var verklig. Förlorat vad jag aldrig hade. Önskningar skingrades i luften. Allt för att fängsla mig, i verklighetens bojor. Vardagens färger upplevs gråa. Matta som om allt döljs i dimma. Vad jag inbillade mig tycks mer verkligt. Det är som om upplevelserna av medvetenhet bytt plats med varann. Endast mina inre föreställningar har ett värde av sanning. Omgivningen ger mig endast illusioner. Spelar ingen roll att motsatsen är det korrekta. Röster försöker få mig att vakna, bara jag blundar; ”Vakna, vakna, vi vill inte förlora dig” har blivit den dagliga uppmaningen, med allt från viskade vädjanden till hårda anklagelser. Alla omkring mig vet, att jag vill fly deras verklighet. Tillståndet de anser, även borde vara mitt mål, att vistas i. Mer förblir fortfarande min inbillning. Drömmen om möjligheter bortom det självklara. Vill smaka livets söta saft och förundras av djupet, själen och variationen som hör till. I stället är jag fast, i en värld, där alla har avskräckande andedräkt. Hur ska jag vara välkommen i verkligheten, när till och med dess yta känns hård, kall och tråkig? Varför får jag inte somna in, till min värld? Platsen fylld av under, skönhet och fängslande djup. Repetition
Av: Fatima Drott Allt jag vet är repetition. Upprepning är allt som existerar i världen. Det är långt ifrån en tröst. Då det innebär att allt av världens misstag och problem kommer upprepas i evighet. Lärdomar stannar inte hos oss. I alla fall inte, när de måste motarbeta, hur vi automatiskt agerar i livet. För tro det eller ej, så lever de flesta, sina liv, genom direkta reaktioner, utan aktiva och medvetna tankar. Skyldig till det själv, mer än jag vill erkänna. Men jag kan inte medvetet handskas med varje micro-beslut som existerar varje dag. I stället lutar jag mig mot mina vanor. Gjort många av mina val, långt innan jag förstod konceptet. Antar att det är varför allt är repetition. Foster av natten
Av: Fatima Drott I drömmars spår går du alltid min vän. Likt nattens skugga rör du dig i natten. Vi ser och trollbinds av illusioners sken. Allt nu bara för att du gett dig hän. Natten har nu blivit din nya domän. Och nu har du blivit ett nytt fenomen. Ett foster av natten och långt ifrån klen. Din styrka från mardrömmarnas fontän. Allt för att lämna mänsklighetens svaghet. Det som förr gjorde oss båda till likar. Tillsammans med vänskapen vi hade. Nu övergiven som en trivialitet. Ingenting finns nu kvar hos mig som försvar. Endast minnen som förut mig gladde. Förgöraren
Av: Fatima Drott Folk hatar dig, för vad du gjort. Hur du brutit all moral, för egen vinning. Förstörelse är allt som följer, i dina spår. Blod, död och tortyr, rent utav. I alla fall, är det vad alla säger. Varningar till en främling, som mest, kan ha existerat, i periferin. Finner det svårt att känna mig sårad. Inget av vad du gjort, har påverkat mig. Jag är inte den du förrått, en av människorna du nästintill förgjort, eller en av dem vars familj du mördat. Samtidigt vet jag, att den sanningen, när som helst, kan förändras. Att vem du varit, alltid är en del, av vem du är. Och därmed förblir, en möjlighet för din framtid. Vår framtid, med andra ord. Hör varningarna från alla som hatar dig. Vet därför, att jag endast ger dig en chans, att visa att du är mer än förgöraren, av allt som kommer dig nära. Fortsätt tro
Av: Fatima Drott Du tror att du ser mig. När jag låtsas vara en reflektion utav dig. En spegelbild, given liv och röst. Varför tror du detta är verkligt? Till den graden att du aktivt försöker rätta mig och världsbilden jag låtsas ha. Varför är det okej för dig, att tro att du är centrum av världen? Men inte för mig? Det är inte som om du har mer att ge. Speciellt när du endast tar vad du kan, utan hänsyn till andra. Allt du har är vanföreställningar om din plats i världen. Inga andra perspektiv är tillåtna. Sak samma om jag låtsas ha samma låga syn på andra som du. Vad jag ägnar mig åt är endast ironi och teater. Ett försök att gestalta dig, och ditt beteende. I ett försök att få dig att se vad du verkligen gör. Tydligen helt i onödan. Då du endast fortsätter att tro, att du ser mig. Vårens ingång
Av: Fatima Drott Undrar om våren är här. Hoppet inför det nya året. Början till nya liv av knoppar, grönska och djur. Solens strålar når oss, återigen för mer än några timmar. Värmande mot huden. Ett löfte om mer att komma. Längtar efter doften av morgondaggen och nyklippt gräs. Vill se snödroppar växa, upp ur marken. Vita små droppar, av blomblad, som bevisar att våren nu kommit. En av blommornas pionjärer. Undrar om du också hört kvittrande vid treslaget. Fåglarnas sång för att välkomna dagen. Det har inte riktigt börjat än. Men jag lovar, att det är en tidsfråga. Medan nattens timmar krymper. Längtar efter smaken av färsk ramslök till maten och att vara ute mer. Kylan är på sin utgång, mörkret lika så. Allt för att ge plats, till våren som är, eller skall komma. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|