The mistake
By: Fatima Drott I want to pretend that nothing is wrong. That we didn’t hurt each other, beyond what is possible to heal. Our words were sharper than knives. Our targets, always the weakest points. Our purpose was to break each other, just so we, for a moment, could feel a bit better. It’s easy now, to regret everything. Wishing that we didn’t betray each other. For something as shallow as a moment, trapped in anger. But I can’t truly take back my words. Not when they won’t be forgotten. All trust between us is lost. But I do not know whose fault it was. Don’t truly remember what started it all. The beginning escapes me. Because the words are what hunts me. Still echoing in my mind are the most hurtful things we said to each other. You called me things I want to forget. Mostly because they are true, and beyond what I can change. In the moment it was easy to call you stupid and take up all your failures. Every time you were weak and confided in me. We both gave as good as we got. Something I now believe was our biggest mistake.
0 Comments
One heart*
By: Fatima Drott Three hearts for the warring lords under the sky. Seven hearts for the dead buried beneath stone. Nine hearts for all children doomed to die. One for the shadow on its dark throne. In the heart of humans where secrets lie. One heart to rule them all, one heart to find them, one heart to bring them all and in the darkness bind them. In the world of mortals where shadows lie. Ett hjärta (översättning av ”One heart”) By: Fatima Drott Tre hjärtan till krigsherrar under himmelen. Sju hjärtan till de döda begravda under stenar. Nio för alla barn dömda att dö. Ett till skuggan på sin mörka tron. I människors hjärtan där hemligheter bor. Ett hjärta att styra dem alla, ett hjärta för att finna dem. Ett hjärta att föra dem alla in och i mörkret binda dem. I de mänskligas värld där skuggor bor. *Based on poem from "Lord of the rings" by; J.R.R.Tolkien Förflutnas närvaro
Av: Fatima Drott Barnet jag var skuggar mig. Hon följer mina steg med dömande blickar. Det är som om hon svävar över min axel och ser allt jag gör. Kan nästan höra frågan ”Varför gör du inte mer?”, som en viskning vid mitt öra. Som att existera och leva inte är tillräckligt. Som att jag borde ha tagit mig an att förändra världen. Som att hon aldrig skulle ha gjort mina val. Vad vet barnet jag var om nödvändigheten i att ge upp? Vad vet hon om hur lite som finns kvar av elden som för alltid tycktes oändlig? Vad vet den ungen om att ständigt leva på gränsen till sin egen undergång? Där det största hotet ständigt var jag själv. Vet att hon fortfarande lever i illusionen att resten av världen är det största hotet. Människorna runtomkring är inget mot själen som vill förgöra sig själv. Men det är inte som att jag kan få mitt förflutna att lyssna. Inte när det är hon som hemsöker mig. Utan att känna hur jag förtärts genom åren. Hur tröttheten har fått mig att krympa tills jag blivit en fladdrande veke fast i en kropp jag knappt orkar lyfta. Tunga är mina lemmar vars improduktivitet hon dömer. Enligt henne bör jag vara stark nog för att göra vad alla hävdar är omöjligt. Nästintill som att det är min skyldighet, för alla ord som velat säga att vi inte är värda något bortom vad vi förmår att göra. Det är insikten som verkligen tär. Grunden till varför barnet jag var, dömer mig som ett misslyckande. Bitterheten lever som ett väsen på min tunga. Spelar ingen roll att smaken är ett fantasifoster utan koppling till sötman i luften som vill kväva mig. Tappat greppet om verkligheten. Är främst ett skal redo att erövras av mitt förflutnas spöke. Låt henne försöka förverkliga drömmar jag inte längre bryr mig om. Låt barnet försöka rädda världen som inte vill lyssna. Låt ungen få chansen att förgöra sig själv på nytt. Hon har inget annat val, då hon från början var dömd till att bli den jag är. Allt av värde
Av: Fatima Drott Borstar av askan från mitt senaste misslyckande. För det är allt som finns kvar, av mitt senaste försök. Detta är en evig dans, jag aldrig är redo att överge. Hoppet lever fortfarande inom mig. Och jag vet att vi måste misslyckas flera gånger, för att slutligen lyckas med allt av verkligt värde. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|