Kall av sorg
Av: Fatima Drott Döda mitt hjärta. Har fått nog av sorg. Luften känns tung, mot min kropp. Tycker mitt skelett, har blivit till is. Hör det ibland knastra, som om det bryts itu. Förblir ändå kvar till synes hel enligt världen. Falskt känns allt. Ser allt som drömmar. Ständigt växlande mellan solida föremål, dimma och hallucinationer. Bilder av människor, föremål och miljöer, är allt som finns kvar, av vad jag förlorat. Tvingar mig själv att ta en tugga av det syrliga äpplet vars smak är svag på grunden av känslorna som ständigt kväver mig. Doften jag känner är en frisk vinternatt. Vet däremot inte om den är från min omgivning eller från mitt inre. Oavsett så förblir luften tung och allt som är jag, kallt av sorg.
0 Comments
Leave a Reply. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|