Förlorad vän
Av: Fatima Drott Jag känner inte dig längre. Vet inte vad som hände. Det är som om någon, eller något, tagit över din kropp. Som om du är besatt, av något jag inte förstår. En förändring som skrämmer mig. Vill inte bli slukad, av ditt mörker. När jag är i din närhet känner jag hur min energi försvinner. Att vad jag är bryts ner, som om jag badar i frätande syra. För mig är det vad din andning blivit. Ett gift jag inte kan fly. Dina ord är som pilar riktade mot mina svagheter. Helt på grund av förtroendet vi förut delade. Nu har du svikit mig, bortom vad jag trodde var möjligt. Du var min bästa vän. Nu är du något värre än en fiende. Allt du säger, känns som om du lindar in mig, i taggtråd. Hårt och vasst mot min hud, pressar du på med varje ord. Ingen annan tycks höra, föraktet i din ton. Eller ens dina ord. Folk hävdar att jag inbillar mig. Endast jag hör hur du fräser ut spydiga kommentarer. Varje mening är en attack, för att bryta ner dem i din närhet. Hatar att jag är närmast. Att de omkring oss ständigt säger att jag ska ha förståelse och komma ihåg att du är min vän. Något som nu känns som en lögn. Tvivlar även på om det någonsin var sant. Då vad du är nu, är långt ifrån, vännen, jag förlorat.
0 Comments
Leave a Reply. |
Fatima DrottSkriver för att experimentera med tankar och iéer. Categories
All
Archives
May 2024
|